Tankenötter...
Året som tidsbegränsat anställd i Försvaret börjar närma sig sitt slut. Kanske inte rent kalendermässigt men vad gäller ev uppsägningstid från min egentliga arbetsgivare Posten så är det snart, om jag nu ska bli kvar här. Arbetet i sig är numera vardag och rullar på utan krusiduller. Dock är det de knasiga arbetstiderna som är enda orsaken till att tänka efter innan man hoppar på detta tåget som fast anställd. 12-timmarspass är en social vampyr! Dock blir det mycket sammanhängande ledig tid pga så långa pass och det har ju sin charm. Arbetsdagarna är långa men få, i snitt ca tre per vecka... Cashen är ju också bra, tack vare natt- och helgpass!
Fördelar och nackdelar som sagt. Samtidigt är jag helt övertygad om att inte återgå till mitt gamla jobb med brevbäring eftersom det skulle vara som att gå tillbaka i tiden. Drygt 21 år som brevis får räcka mer än väl! En annan tanke är ju att kanske hitta annat kneg i Posten på t ex en av de terminaler som finns i stan. Det har ju sina fördelar med tryggheten med många tjänsteår om det ska bli neddragningar... Den tryggheten ger man ju upp om man byter arbetsgivare. Samtidigt ska det vara vissa risktagningar i livet om man ska komma någon annanstans än där man är nu.
För att inte ramla mellan stolarna så har jag nu lämnat in min ansökan till Försvaret om att få en fast tjänst här. Kommer jag på andra tankar så får jag väl dra tillbaka min ansökan bara. Svårare än så är det inte. Fast då bör jag kolla upp med Posten om min andra fundering om annat jobb där först. Får ta tag i det i veckan! Annars ser planen ut som att om ska jag byta igen i framtiden så blir det från det jobb jag har i Försvaret. Prio ett är att inte gå tillbaka till brevbäring.
Tyvärr funderar jag för mycket på det här så jag börjar känna av min gamla stressmage igen... Dags att köpa en kur magsyreneutraliserande (puh) medicin igen. Oh well, mina problem är tack och lov att jag har alternativ att välja på och inte att jag inte har några alls. Man kanske inte ska klaga?
