Watchkeeper

I sann och god JCG-anda har jag tagit tunga och viktiga beslut som är tänkta att ge mig mitt livsrum åter! Jag talade idag om för mina sedan ett år nya och väldigt kära kollegor att jag kommer lämna dom när mitt anställningsavtal går ut i årsskiftet... Efter många sömnlösa grubbelnätter och med nyvaken stressmage har jag vägt fördelar mot nackdelar med nya kneget och dess mycket speciella arbetstider och extremt långa arbetspass (halvt dygn!) och kommit fram till att jag ska lämna nya skeppet och gå tillbaka till mitt förra i Posten.
Dock inte som brevbärare utan i annan postal tjänst, troligen i Årsta och med sikte på en mer arbetsledande tjänst. Utvecklingsmöjligheterna på min tjänst i Försvaret var ytterst begränsade och med tanke på det politiska budgetstrulet så kändes allt väldigt otryggt och osäkert om man tänker sig fem-tio år framåt. Jag ska knega i drygt 25 år till! Man fick mer en oroande känsla av avveckling än såg någon utveckling.
Jag är väldigt glad att jag fick den här chansen att prova i ett år och att jag tog den! Tänk vilket grubbel om jag inte ens testat... Hu! Särskilt när det faktiskt var dom som kontaktade mig och erbjöd mig vikariatet.
Oh well! Nu siktar vi mot framtiden och vad den nu har med sig. Jag ska ju knega kvar i minst ett kvartal till och under tiden ska nytt kneg nosas fram i Posten! Listan med internt utlysta tjänster vår både lång och varierad när jag kikade nyligen. Det känns väldigt skönt att ha bestämt sig och att beslutet känns rätt. 
Det sociala livet har blivit fruktansvärt lidande av det knasiga schemat och jag började bli lite orolig för förhållandet med... Reclaiming my life, som sagt!